Hitom himlen - Stina Aronson

Nu är en av årets alla utmaningar avklarad och slutförd. Nämligen Martinas Klassiska kvinnor. Trots detta abrupta lässlut på året så klarade jag av att i allafall slutföra EN av alla utmaningar jag antog. Och ännu är ju inte ens året slut...


Sist ut i den här utmaningen var Stina Aronson och jag valde att läsa Hitom himlen. Författaren var för mig en ny bekantskap och jag hade därför inga som helst förväntningar på den här läsupplevelsen. Nu såhär i efterhand känner jag mig en aningens förvirrad! Har förstått när jag surfat runt bland andra bloggare att den känslan inte är så unik. Känns som att boken får ett så abrupt slut.. Det liksom fattas något. Man vill ha en fortsättning! Men det kan vi nog glömma eftersom Stina Aronson dog 1956.

Den främsta huvudpersonen i boken är Emma Niskanpää. Hon lever tillsammans med sin man och sonen John i mörkaste Norrbotten. I början av boken avlider Emmas man efter en olycka i skogen och allt kommer i fortsättningen att kretsa runt sonen. Sonen blir dock lungsjuk och får åka till sanatorium. Emma blir helt ensam och trots smärtor och sjukdom stretar hon vidare på gården. En dag får hon ett brav från sonen som vill at hon skall komma och besöka honom. Emma är beredd att gå hur långt som helst för att genomföra den här resan. Ungefär här lämnar dock Emma och John handlingen och istället för vi följa Miriam, en ung kvinna som lämnar sin make för att rymma med en predikant. Hon följer honom från gård till gård driven av åtrå.

Som sagt, en aningens förvirrad var ordet! Förstår inte alls upplägget på boken. Man vill ju veta hur det går för Emma och hennes son. Träffas de någonsin igen? Många obesvarade frågor har väckts. Annars var boken ganska god läsning och det känns som ett gott avslut på den här utmaningen!

Här är alla övriga böcker jag läst under utmaningens gång;

Herr Arnes penningar - Selma Lagerlöf
Pennskaftet - Elin Wägner
Droppar i folkhavet - Maria Sandel
Den blå rullgardinen - Agnes von Krusenstjerna
Drottning Grågyllen - Moa Martinson

Ännu har Martina inte tillkännagivit om det blir någon ny utmaning nästa år, men det hoppas jag på!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0