Djur
Trots Bokmässa i helgen har jag haft tid att läsa litegrann! Till följd av detta har jag därför läst ut min första Joyce Carol Oates. Tänk att jag inte testat den här författaren förräns nu!
Det är den relativt korta romanen Djur som jag läst.
Boken utspelar sig under 1975-1976 och det är den 20-åriga studenten Gillian som är bokens berättarjag. Hon förälskar sig i sin poesilärare André Harrow. Tillsammans med sin skulptris till fru lever han lite bohemiskt en bit utanför colleget. Flera av Gillians kvinnliga studentvänninor sägs ha varit hemma hos Harrow och hans fru och detta lockar även dit Gillian och hon dras in i ett skumt förhållande med både Harrow och med hans fru. Samtidigt med det här härjar en mordbrännare på colleget. Vem är det som tänder eld på paret Harrows hus?
Vet inte om det här var den bästa boken av Oates att börja med!? En lite märklig historia måste jag säga. Hade jag inte varit så sanslöst nyfiken på henne så hade jag nog inte läst mer efter den här. Tyckte den kändes väldigt lätt och enkel. Kort och lättläst. Men eftersom hon fängslat så väldigt många läsare så måste ju hennes andra romaner ha något mer! Eller? Men som sagt, det här var inte det sista jag läste.
Kan inget annat än att hålla med dig. Detta var också det första av Oates jag läste. Den imponerade INTE!! Språket kändes alltför enkelt, precis som du säger...
Diskussionen pågår för fullt om vilken som kommer att bli den sista boken i klassikeråret inne på bloggen. Glöm inte att vara med o tyck till du med!!
Ja, språket var inte särskilt imponerande alls. Jag såg diskussionen. Jag är med på vad som helst!! =)