Theresans

Imre Kertész fick Nobelpriset år 2002 och det här är den
sista Nobelpristagaren jag läser för i år. Mannen utan öde
kom ut redan 1975.

Boken tar sin början 1944 i Budapest där den fjortonåriga
juden György Köves tvingas ut ur en buss på väg till sitt
arbete. Till en början helt oförstående om resans destination
ljuger han ändå om sin ålder och klarar sig därför ifrån
gaskamrarna och hamnar istället i ett arbetarläger. Det är
om vistelsen där som den här sklidringen handlar.

Det är här inte en självbiografisk bok, men den vittnar ändå om Kertész
egna upplevelser från koncentrationslägrena under kriget. Boken är skriven
i Jag-form vilket gör att den känns verklig. Trots att boken inte är särskilt
lång gick det ändå trögt att läsa den. Jag orkade bara några sidor i taget. Ingen bok som direkt föll mig i smaken och jag kommer förmodligen inte läsa fler böcker av författaren.