Theresans

För ungefär ett år sedan läste jag Anne B Ragdes roman Berlinerpopplarna,
och kort där efter även Eremitkräftorna. Jag gillade böckerna skarpt, men
ändå har det tagit ända tills nu innan jag läst tredje och avslutande delen.

Den här boken tar vid där andra delen slutade. Torunn är kvar på gården
och försöker sköta om grisarna och gamlingen efter att hennes far
plötsligt tagit sitt liv. Trots hjälp från avbytaren Kai Roger blir den
gamla nedgågna huset, alla grisarna och bristen på pengar för mycket
för Torunn. Erlend och Krumme väntar barn med två lesbiska kvinnor och
 planerar att bygga lyxiga lägenheter av silona på gården och Margido
planerar att flytta sitt kistlager till gården.
Men hur blir det egentligen med allas planer?

Jag är en aningens besviken på den här boken faktiskt. Den är rakt igenom dyster och slutet var inte alls det slut jag hade förväntat mig. Den sämsta boken i trilogin anser jag. Precis som tidigare böcker är även den här lättläst och språket är väldigt rättframt. Det gillar jag. Inte en massa "runtomkringprat" utan handlingen rullar på i ett lagom tempo hela tiden. Det känns skönt att äntligen veta hur allt artade sig för bröderna Neshov och Torunn och det är ändå med lite sorg i hjärtat jag förstår att det inte blir fler böcker!