Om jag kunde drömma
Då har jag också äntligen läst Stephenie Meyers första bok Om jag kunde drömma. De flesta bokbloggare verkar ju som sagt ha läst boken så jag antar att den inte behöver någon närmare presentation, men kort bara;
Boken handlar alltså om vampyren Edward Cullen men också lika myclet om människan Bella som kommer till Edwards hemstad för att bo hos sin pappa. Första gången Edward och Bella träffas i skolan händer något - Kärlek uppstår. Det är detta som är början på en komplicerad kärlekshistoria. Kan en vampyr verkligen leva tillsammans med en människa?
Jag började ju förstås läsa den här boken med otroligt höga förväntningar. Till en början var jag lite besviken, men ju längre handlingen gick och ju mer man lärde känna Edward och Bella desto mer fast blev jag. Men jag kan nog ändå inte riktigt förstå denna fruktansvärda hysteri som böckerna bidragit till! Visst vill jag läsa resten av serien också, men jag har absolut inga problem med att vänta ett slag och läsa något annat emellan innan jag ger mig på nästa bok!
Jag tror att mycket av hysterin beror på hur indragen man blir. Bellas karaktär är ju nästan skapad lite suddig för att fler ska kunna relatera till henne - och jag som tonåring kan verkligen relatera till henne. Jag skulle också vilja ha en Edward!
Jag hade min hysteri-period förrförra hösten, vilket jag nästan är lättad över med tanke på den omfattande hysteri som pågår just nu. Alla min systers vänner pratar bara om Twilight efter filmen och ligger vaken till fem på morgnarna för att hinna läsa ut böckerna. Det är en ganska otrevlig spegelbild av hur jag var för ett och ett halvt år sedan.
Kanske beror det på att jag själv inte är tonåring längre (26 år) som jag inte riktigt hänger med i den här hysterin! Jag vet inte... Jag blir i allafall inte "kär" i Edward.
