Söner och älskande
Nu äntligen är DH Lawrence utläst! Det var ju Söner och älskande som var klassikerutmaningen under förra perioden. Inte för att den var tråkig eller på annat sätt dålig, det gick bara allmän segt!
Boken spänner över lång tid, ett trettiotal år skulle jag tänka mig! Historien utspelar sig i England. I början av boken är det Fru Morel som är den främsta huvudpersonen. Hon lever i ett tragiskt äktenskap tillsammans med sin gruvarbetande man. Tillsammans får de fyra barn, William, Paul, Arthur och Annie. Modern har från början otroligt starka band till äldste sonen William men när han går bort på grund av sjukdom blir det istället sonen Paul som kommer stå i centrum. De lever ett nästintill incestiöst förhållande. Paul blir mer och mer huvudpersonen i boken. Han inleder förhållanden med kvinnor, men hela tiden jämförs de med hans egen mor.
Det är svårt för honom att komma någonstans i livet och när modern sedan blir gammal och trött har han svårt att förlika sig med tanken på att hon kanske skall lämna honom.
Jag är väldigt glad att den här boken kom upp i klassikerutmaningen för annars hade jag ALDRIG läst den. Visste inte ens om författaren från början. Trots att det är en lång roman som kändes lite seg emellanåt tycker jag ändå om den. Den väcker många känslor. Från början är det fru Morel man känner sorg för. Hennes make är en riktig drummel. Senare i boken är det Pauls känslor som står i fokus och hans sätt att behandla kvinnorna han inleder förhållanden med gör mig upprörd, samtidigt som det är synd om honom själv som blivit så otroligt bunden till sin egen mor! Den får 4 av 5 möjliga! Mycket av händelserna i den här boken är självbiografiska, vilket gör den ännu mer läsvärd tycker jag! Jag känner mig inte ett dugg främmande för att läsa mer av Lawrence.
D.H Lawrence har skrivit bla;
Den vita påfågeln 1913
Söner och älskande 1913
Lade Chatterleys älskare 1928
Mannen som dog 1931
Flickan som sjönk 1957
Kommentarer
Postat av: Amoroso
Vad kul! Vilket betyg den fick!! Jag är sugen på att läsa lady Chatterleys älskare..
Och tror inte heller det är orealistiskt att läsa båda sommarens klassiker. Om Ögats historia vet jag ännu inget, men Madame Bovary känns så otroligt tidlös! Jag vågar nästan garantera dig att den flyter på ! Jag ska passa på att läsa den igen, tänkte jag :-)
Trackback